Om mig
Jag heter Rassmus Andersson och är 20 år gammal. Jag kommer från den lilla mysiga byn Gustafs i Dalarna, men flyttade ganska snart till Säter där mina föräldrar nu bor. Det var även dit min far tog mig och introducerade orienteringen för första gången, vilket jag är väldigt glad för. Jag höll som ung på med ishockey och fotboll, men när jag blev äldre tog det för mycket tid att hålla på med dessa och orienteringen, jag valde då orienteringen. I samma veva började jag med skidorientering som förövrigt är ett mycket bra kompliment till orienteringen vintertid. Men la även det på hyllan när jag började på orienteringsgymnasiet i Sandviken, de andra blev helt enkelt för bra när de gick på skidgym och jag hade inte en chans längre. Men fick i alla fall med mig ett USM-guld från ungdomstiden. I Sandviken spenderade jag sedan mina nästkommande 3 år, och man kan säga att jag lärde mig mycket om hur min kropp fungerar under den tiden tack vare mycket sjukdomar,skador mm. Efter det flyttade jag vidare till Uppsala för vidare studier till att börja med ett år innan jag nu har tagit ett studieuppehåll för att spendera den närmsta tiden på Nya Zeeland!
Ett av mina huvudmål med orienteringen är att fortsätta utvecklas för varje år som jag tränar och hela tiden ha känslan att det är kul att göra det jag håller på med. Just nu brinner jag för det och vill helt enkelt träna hela tiden och den lågan tror jag att jag kommer ha många år framöver. Detta år hade jag i princip ett riktigt stort mål och det var Junior-VM i Danmark, det var sista chansen för mig att få springa det och jag har under hela min juniorålder velat springa det. Det lyckades jag även med, vilket var helt underbart för mig. Sedan var inte kroppen på min sida under JVM, men jag vet efteråt varför den inte var det och jag ser mästerskapet som en stor lärdom inför framtiden.
Ett av mina huvudmål med orienteringen är att fortsätta utvecklas för varje år som jag tränar och hela tiden ha känslan att det är kul att göra det jag håller på med. Just nu brinner jag för det och vill helt enkelt träna hela tiden och den lågan tror jag att jag kommer ha många år framöver. Detta år hade jag i princip ett riktigt stort mål och det var Junior-VM i Danmark, det var sista chansen för mig att få springa det och jag har under hela min juniorålder velat springa det. Det lyckades jag även med, vilket var helt underbart för mig. Sedan var inte kroppen på min sida under JVM, men jag vet efteråt varför den inte var det och jag ser mästerskapet som en stor lärdom inför framtiden.
